Studiecirkeln är vår dynamit!

Vänner - kvällens talare har inte anlänt så jag ska underhålla er ett par minuter. Man säger mig att ett antal patrullvagnar med polismän sändes till Desplaines streets station, och jag har förstått att hemvärnet har beväpnat sig. Det verkar som om det råder en uppfattning i vissa kretsar att detta möte har kallats med avsikt att starta ett uppror, varför dessa krigsliknande förberedelser från den så kallade ”Lag och ordningens” sida. Hursomhelst, låt mig berätta för er från början att detta möte inte kallats för ett sådant syfte.

Syftet med detta möte är att förklara den allmänna situationen för Åtta timmar-rörelsen, och kasta ljus över olika incidenter kopplade till den.

I över tjugo år har lönearbetarna i detta land tiggt och bönat till deras härskare, fabrikspatroner att minska deras bördor. Det har varit värdelöst.

De har påpekat det faktum att över en miljon av villiga och starka händer befann sig i en påtvingad dvala och svält, att hjälpa dem skaffa sig anställning inte bara var rådligt, nay, det var nödvändigt att reducera timmarna av dagligt arbete för dem som var lyckliga nog att ha hittat en köpare av deras muskler, deras ben, deras hjärnor. Härskarna på denna jord har behandlat dem med förakt, har dömt dom till luffare närsomhelst de insisterat. Lagstiftare har kallats på, en petition har avlöst den andra.

Till ingen nytta.

Tillslut har de arvlösa producenternas situation blivit ohållbar. Då de insett att varken chefen eller lagen skulle bevilja något till dem, har de organiserat sig med avsikten att hjälpa sig själva – en vis och klok lösning.

Över hela landet ser vi stora arméer av producenter, inte längre tiggandes. Utan krävandes att åtta timmar skall hädanefter konstituera en normal arbetsdag.

Och vad säger utpressarna om detta? De kräver sin skålpund kött, likt Shylock. De kommer inte ge avkall på ett dryft. De har vuxit sig rika och mäktiga på ditt arbete. De samlar otroliga rikedomar, medan du, som skapar dess existens, lider nöd. Som svar på dina böner ber de om era barns kroppar, att utnyttja dem i deras guldgruvor, att göra dollars utav dem! Se på McCormicks slavar! De försökte att invända emot sin härskare kallade han helt enkelt på ”dessa fria och fantastiska institutioners beskyddare” – polisen – för att tysta dem. Och de tystade dem.

Ni har utan tvekan hört om mördandet och skadandet av era bröder hos McCormicks igår. Mr McCormick sa till en Times-reporter att Spies var ansvarig för den massakern utförda av den mest nobla Chicagopolisen. Jag svarar på detta att McCormick är en ökänd lögnare. 

(Rop av ”Häng honom!”) 

Nej, gör inga tomma hot. Det kommer komma en tid, och vi närmar oss snabbt, när sådana män som McCormick kommer att hängas; det kommer komma en tid när monster som förstör medborgarnas liv och lycka (för deras egen tillväxt) kommer tas itu med likt vilda bestar. Men den stunden har inte kommit än. När den har kommit kommer ni inte längre komma med hot, utan ni kommer gå och ”göra det”.

Den kapitalistiska pressen, likt den ”respektabla gentlemannen” McCormick, ylar att anarkisterna är ansvariga för de våldsamma handlingarna utförda över hela landet. Om detta var sant skulle en vara tvungen att dra slutsatsen att landet var fullt med anarkister, ändå informerar oss samma press att anarkisterna är väldigt få till antalet. Var de ”olagliga” handlingarna i den sydvästra strejken utförda av anarkister? Nej, det var gjorda av Knights of Labour, män som aldrig upphör att deklarera, närhelst det finns en möjlighet, att de är lag och ordningslydande medborgare. Attacken emot McCormicks igår - - Var den gjord av anarkister? 

Låt oss se. Jag hade blivit inbjuden av Central Labour Union för att anföra ett möte med brädgårds arbetare på Blackroad. Jag begav mig dit igår vid utsatt tid, runt klockan tre på eftermiddagen. 

Där fanns åtminstone 10,000 människor samlade. När jag introducerades för att adressera dem, ropade ett par Polacker eller Bohemer ut: ”Han är en socialist!”. Dessa rop efterföljdes av allmän tumult och hånande – ”Vi vill inte ha någon Socialist: ner med honom!”. Dessa och andra utrop utsattes jag för. Självklart talade jag i alla fall; publiken lugnade och tystade sig och femton minuter senare, valde mig enhälligt som den delegat för att träffa deras chef. Ändå, förstår du att dessa människor inte är socialister eller anarkister, utan ”goda, ärliga, laglydiga, kyrkogående Kristna medborgare”. Sådana var personerna som lämnade mötet, för att som jag fick reda på efteråt, ”få strejkbrytarna att upphöra med arbetet på McCormicks”. I mitt tal nämnde jag aldrig McCormicks. Nu kan ni själva bedöma för själva huruvida anarkisterna var ansvariga för gårdagens blodspill eller inte.

Vem är ansvarig före de många ”laglösa” handlingar frågar ni mig? Jag har sagt er att de är generellt sett gjorda av de mest laglydiga kristna medborgarna – med andra ord, folket är av nödtvång drivna till våld, de kan inte längre bära den börda överösta på dem längre. De försöker kasta av det och när det gör det bryta emot lagen. Dessa lagar säger dem att de inte får kasta av sig det, för en sådan handling skulle ändra, ja, revolutionera den existerande samhällsordningen! Dessa våldsamma handlingar är den naturliga följden av det rådande industriella systemet, och alla som stödjer och upprätthåller det systemet är ansvariga.

Vad betyder det när denna stads polis, denna kväll, skramlar runt i sina patrullvagnar?

Vad betyder det när hemvärnet står krigiska och redo för blodigt arbete vid våra vapenförråd?

Vad är gatling gevären och kanonerna till för?

Är denna militära uppvisning av barbarism arrangerad för er underhållning

Dessa förberedelser, mina vänner, ÄR gjorda för er del!!

Era härskare har förstått ert missnöje.

De gillar inte missnöjda slavar.

De vill till varje pris göra er nöjda, och om ni är envisa kommer de tvinga eller döda er.

Se till mördandet av era bröder vid McCormicks igår. Vad gjorde de? Polisen säger till er att var en mycket farlig folkmassa, beväpnade upp till tänder. Faktum är, att de, likt okunniga barn, gav efter för den harmlösa sporten att bombardera McCormicks slakthus med stenar. De betalade straffet för detta dårskap med sitt blod. Lärdomen jag lärt mig av denna händelse är, att arbetare måste beväpna sig själva för försvar, så att de kommer kunna vara kapabla att handskas med dera härskares statliga lejfolk.

Jag ser att Mr. Parsons har anlänt, han är mycket bättre talare på ert språk än jag därför ska jag avsluta med att introducera honom....