Studiecirkeln är vår dynamit!

Sommaren år 1871 förklarade Frankrike krig mot Preussen, som vid denna tid var den ledande av de tyska staterna. Preussen tog emellertid snabbt övertaget och till hösten stod Paris under belägring. Krig, svält och ökade klassklyftor gjorde att många arbetare radikaliserades. Anarkister och andra propagerade hårt mot kriget och för att Paris skulle få självstyre och bli en egen vald ”kommun”. I början av år 1871 hade Paris invånare redan gjort flera försök att själva ta makten över staden. Revolutionärerna hade fått stöd av det hårt prövade Nationalgardet, och den 24 februari förband sig 114 av dess bataljoner att endast lyda den revolutionära Centralkommitté som bildats. När tyskarna trängde in på Paris gator två veckor senare lyckades revolutionärerna ta kontroll över vapen och befria fångar. Under de kommande dagarna anslöt sig fler och fler soldater, och folket tog makten över Paris och drev regeringstrupperna därifrån.

 Själva Pariskommunen grundades den 18 mars år 1871. 

Alla Kommunens viktiga poster tillsattes genom val och var återkallbara. Man började också införa likalön för alla medlemmar. Fabrikerna ställdes under arbetarnas kontroll, och man beslagtog kyrkornas ägodelar. Arbetarna började själva försöka driva de av tjänstemännen hastigt övergivna samhällsfunktionerna som post, belysning och hälsovård. Drygt två månader senare hade regeringstrupperna samlat sig igen. Efter en veckas hårda barrikadstrider, som kostade tiotusentals människor livet, föll Pariskommunen i slutet av maj. Tusentals parisare avrättades, fängslades och förvisades. År 1880 utlystes dock en nästan allmän amnesti för deltagare i Kommunen, och många av de förvisade återvände. En av de mest kända var Louise Michel; anarkist, feminist, lärare och författare, som resten av sitt liv fortsatte att resa Frankrike och Europa runt och agitera för anarkismen.